Livet är en dans på rosor

Ibland kanske man frågar sig vad en metafor är. Speciellt om man har prov i svenska och frågan ställs. Ett typiskt svar skulle kunna vara ett exempel: ”Livet är en dans på rosor” och så kanske man säger något om att man liknar livet vid rosor. Man poängterar nog också skillnaden mellan liknelser (livet är som en dans på rosor) och metaforer. Om man får frågan på ett svenskprov alltså.

Men det finns mycket mer än så att säga om metaforer.

Anne Sheppard gör i Aesthetics – An introduction to the philosophy of art en huvudindelning av metaforteorier i tre delar. Jämförelseteorier (den som ligger närmast min variant ovan), interaktionsteorier och talaktsteorier.

Jämförelseteorierna går tillbaka på Aristoteles och enligt dem går en metafor att ”översätta” till andra ord. I mitt exempel skulle man kunna säga att att leva är som att dansa på rosor. För att komma närmare sanningen måste vi då titta närmare på hur de två jämförda orden/satserna liknar varandra. För att lära oss något om livet måste vi alltså fundera på vad det innebär att dansa på rosor: det luktar gott, är vackert att titta på men gör ont i fötterna, skulle kunna vara en rimlig tolkning. Fast troligen menade den som sa att livet är en dans på rosor inte riktigt det.

Enligt Max Black som är interaktionsteorins påhittare så påverkar de två delarna av metaforen med varandra på ett sådant sätt att ingen av dem betyder exakt det de gjorde innan. Vi tänker på livet, danser och rosor och skapar en ny mening. Om jag förstått Black rätt är det också viktigt vad som inte är med i metaforen, livet är ju t ex inte en hoppande groda. En lyckad metafor är som en karta eller ett diagram och hjälper oss att se saker precis som de är. Tyvärr går Black inte närmare in på hur interaktionen mellan metaforens delar fungerar.

Talaktsteorin introducerades av filosofen J.L. Austin och handlade då inte alls om metaforer. Han försökte förklara vad det innebär att säga t ex ”Jag lovar att städa köket” eller ”Oj, förlåt” (om man t ex råkar gå in i någon). De meningarna har ju inget sanningsvärde, de säger inte något om hur verkligheten ser ut. De är istället en form av handling, att lova något eller att be om ursäkt är något mer än att ”bara” säga något.

Men det var John Searle som applicerade talaktsteorin på metaforer, genom att hävda att en metafor är en indirekt talakt. Med indirekt talakt menar han att den som säger/skriver en talakt menar något annat än den mening han/hon egentligen säger. Om någon säger att livet är en dans på rosor är det bokstavligt falskt, men denne någon menar egentligen något annat.

Metaforer kan inte vara sanna eller falska, däremot kan den ”översatta” varianten vara det. Men enligt Searle säger en metafor något mer än, något utöver det någon översättning eller parafras av den säger. Om jag med mitt exempel menar att livet oftast är bra, men ibland får man törnar i fötterna (det i sig en metafor), så vill jag nog ändå med min metafor säga något mer än det.

Det var det jag hade att säga om metaforer här. Vill ni läsa mer så får ni leta er vidare, t ex till Anne Sheppards Aesthetics – An introduction to the philosophy of art som varit min källa här, även om hon tagit sitt exempel från Shakespeare: ”Life is a walking shadow”.

Hur är det förresten? Är livet en dans på rosor eller är livet ingen dans på rosor? Jag tycker livet som en dans på rosor är mer meningsfull som metafor än ingen dans-varianten.