Mamma, pappa, barn

I bilderböckernas värld verkar ingen homosexualitet finnas alls. Endast två svenska bilderböcker som skildrar familjer med föräldrar av samma kön har publicerats. Trollen på regnbågsbacken av Bodil Sjöström och När Malins mamma gifte sig med Lisa av Anette Lundborg och Mimmi Tollerup-Grkovic. Båda är slutsålda och inga nya tryckningar är planerade. Definitivt slut, hälsar internetbokhandlarna.

I När Malins mamma gifte sig med Lisa – Om regnbågsfamiljen i bilderboken skriver Maj Asplund Carlsson att moralen i böckerna i princip är invändningsfri. De flesta anser idag att människor har rätt att få barn och bilda familj oavsett om båda föräldrarna har samma kön. Men ändå ses innehållet i böckerna som problematiskt av förskollärare och lärarstudenter. Vad ska (hetero)föräldrarna säga om deras barn får läsa den på förskolan?

Anna Stam på Regnbågsfamiljer.se har sammanställt en lista med bilderböcker som inte följer traditionella könsmönster. Listan finns här.

I adventskalendern

Sonen kommer inte få någon chokladkalender (åtminstone inte av mig) och inte en liten present varje dag heller (sånt är poppis har jag hört). Istället ska han få små Inger och Lasse Sandberg-böcker, en varje advent.

• Lilla Annas julklapp
• Labolinas lina
• Gissa vem jag är idag? sa Labolina
• Labans och Labolinas jul

Sen behöver han inga kulklappar. (Fast jag råkar veta att han kommer få en Molly-bok på julafton.)

Läsa högt

Idag var jag på min sons förskola. Det är ett föräldrakooperativ så någon gång per termin har man fredagsjour och får ta hand om barnen på eftermiddagen, stänga och städa. Så fort den ordinarie personalen gått hem började barnen svärma kring mig ”Läs för mig, läs!”. Alla barn med varsin bilderbok i handen.

Vi läste

Guido van Genechten: Bara rumpor

Brian Paterson: Någon bok om Zebbe (minns inte exakt vilken)

Åsa Karsin: Folke är pussig.

Fler hann vi inte med. Det var mysigt att sitta uppkrupen i soffan med barn i knät och och runt omkring. De större frågade om bokstäver, vad det stod på raderna, medan de mindre skrek vilket djur som var på bilden.

Mer tomtebobarn

Det var ju så spännande med Beskows Tomtebobarnen att ni inte orkar vänta, eller hur? Så här kommer en kommentar efter att jag läst boken med ”jämställdhetsglasögonen” på.

Jag börjar med det uppslag där Kajsa flyger på fladdermusens rygg. Där får vi veta att Tusse är lillebror. Med andra ord finns alltså tre pojkar i historien, men bara en flicka. Anledningen till att jag poängterar detta var att jag inte fäste mig vid detta första gången jag läste igenom och därför trodde att också Tusse var en flicka, eftersom han har tunika till skillnad från de två andra pojkarna. Dessutom håller ofta Kajsa och Tusse ihop.

Den uppdelningen (pojkarna för sig och Tusse och Kajsa för sig) är vanlig genom hela boken, men har alltså inte något med deras kön att göra. Istället är det antagligen så att den äldre flickan får ta hand om minstingen i egenskap av just flicka, medan pojkarna är ute på äventyr. På bilden där de flyr från bergtrollet är det ju tex Kajsa som håller Tusse i handen och tar med honom, och när pojkarna gungar bock med älvorna står Kajsa och Tusse en bit bort och tittar på.

Samtidigt finns flera exempel på att de tre pojkarna gör något, medan Kajsa gör något annat. T ex i den episod där de tre pojkarna bär svampar, medan Kajsa hjälper tomtemor att bära lingon. Likaså på nästa uppslag sitter Kajsa och kardar med sin mor, medan det är pojkarna som tar med all ull hem. På den sista bilden leker pojkarna i bäcken, medan Kajsa sitter en bit bort och luktar på en blomma.

Att det alltid är (de äldre) pojkarna som får vara ute på äventyr stämmer dock inte alltid. Det är Kajsa som får åka på fladdermusens rygg, medan pojkarna får stå bredvid och titta på.

Sen finns det några bilder där de stora barnen håller på med samma sak, där Tusse alltså inte är med. Till exempel andra uppslaget där barnen leker med ekorrar eller när de äldre barnen går i skolan (vilket troligen beror på att Tusse är för liten för att gå i skolan). Också bilden där tomtefar dödar ormen saknas minsta barnet, men på bilden där de bär hem den dödade ormen får han vara med.

Här har jag alltså koncentrerar mig på hur barnen skildras i bilderna i boken. Jag tycker att i texten finns inte lika många skillnader mellan barnen, utan de benämns som barn oavsett vilka av barnen som är med i bilden. Här har jag som sagt tittat på barnen, vad tomtefar och tomtemor sysslar med är ännu mer könsstyrt än barnens sysslor.

En bok av sin tid, kanske vi säger. Vore den skriven idag hade den varit helt annorlunda. Men hur ser egentligen könsmönstren ut i dagens bilderböcker? Kvantitativt (dvs när man räknar antalet pojk- respektive flickkaraktärer) är pojkarna i stor dominans! Men hur är det med aktiviteter, håller flickor (i den mån de finns) och pojkar på med samma saker? Värt att fundera på.

Tomtebobarnen en produkt av sin tid

När man läser Elsa Beskows Tomtebobarnen i sken av Finn Zetterholms Barnvisan kring sekelskiftet (ur Kristin Hallberg (red.) Läs mig – Sluka mig! En bok om barnböcker) så är det lätt att se hur väl den passar in i sin samtid. De flesta drag som tas upp i Zetterholms uppsats går att hitta i Tomtebobarnen. ”Sådana teman är naturen med blommorna och träden och djuren, årstidernas växlingar, fosterlandskärleken, lek- och friluftsliv och barnen själva i vardagslivets situationer” (Läs mig – Sluka mig! s. 306-7).

Det första och kanske mest självklara är den besjälade naturen (se Läs mig – Sluka mig! s. 307-9). Dels kan ju alla djur prata, men jag tänker också på bilderna, speciellt den på s 19 (om ni inte har samma utgåva är det den där tomtebobarnen gungar bock med älvorna) där stenarna ler mycket glatt och månen likaså. På det uppslaget får vi ju också möta älvor och just naturväsen hör också barnvisan till.

Det andra är årstiderna som var ett vanligt tema i barnlitteraturen redan på 1800-talet (se Läs mig – Sluka mig! s. 311). Just sommaren fick ofta ta stor plats, och det gör den också i Tomtebobarnen (5 akvareller av 15 om jag räknat rätt). Men vi får följa barnen ett helt år med lek, skola och arbete, och det finns något gott med varje årstid. Under våren märker vi också närheten till naturen och återfödelsen, för inte bara barnen får ungar utan ”då kom ett småbarn till själva tomtemor” (Tomtebobarnen s. 32).

Nästa vecka blir det en text till om Tomtebobarnen. Men då om hur otidsenlig boken är idag. Huruvida böcker ska värderas utifrån sin samtid eller vår nutid kan man ju också fundera på.