Roliga felöversättningar

Veckans fredagsfråga på bokhora.se innebär att man ska berätta den bästa felöversättningen man hittat i en bok. Det känns som om de här fredagsfemmorna kräver att man har gott minne. Det har tydligen inte jag. Jag rekommenderar istället www.avigsidan.com. Översättningsmissar hittar ni t ex här.

Snor den här som exempel:

Läste för ett tag sedan en roman där huvudpersonens väninna hade en ”leksakspudel” som fått valpar. Om man inte kan så mycket om hundar är det ju inte lätt att veta att ”toy poodle” är engelska för dvärgpudel.
Felix

Ett sånt liv!

Jag har läst en fantastisk biografi om Verner von Heidenstam. Den heter Verner von Heidenstam – Ett liv och är skriven av Per I. Gedin.

För mig är Verner von Heidenstam en person som lite grann glömts bort i litteraturhistorien. Heidenstams stora betydelse för det svenska nittitalet är väl i det närmsta odiskutabelt, men de flesta av dagens läsare drar nog hellre fram Selma Lagerlöf eller Gustaf Fröding ur gömmorna när det är dags för nittitals-klassiker. Gedin skriver också i sitt förord:

Under min skoltid på 40-talet ansåg vi elever att Verner von Heidenstam var den författare från den svenska litterära ”guldåldern” som intresserade oss minst. [...] Heidenstams generationskamrater hade en helt annan förmåga att fängsla – vi kunde gripas av Frödings dikter, roas av Gösta Berlings upptåg, solidarisera oss med Strindbergs uppror och i högsta grad dela Hjalmar Söderbergs spleen.

Men säga vad man vill om vad Heidenstam själv producerat (nu har jag inte läst något av hans prosa-verk, så jag är kanske inte rätt person att dömma), men hans liv är en saga som räcker till flera romaner. Åtminstone som den gestalt Gedin målar upp.

Jag gillade speciellt bitarna som handlar om Heidenstams kärleksliv. Det Gedin gör bra här och annorstädes är att han tar med en hel rad rykten och anekdoter, men ändå är noga med att betona när det rör sig om just rykten. Han väger också olika vittnens berättelser för att försöka ge en fullständig och riktig bild av Heidenstam.

Heidenstam föredrog yngre kvinnor och ”bytte” ut dem med jämna mellanrum. Han gifte och skilde sig tre gånger och hade ytterligare några kärleksaffärer med kvinnor. Han var i sin ungdomstid förespråkare för fri kärlek och han var mycket noga i sina förhållanden med att betona att den som så önskade skulle ha rätt att lämna äktenskapet när den så önskade. Heidenstam var inte den trognaste och äktenskapen tog ju också slut. På äldre dar blev han dock mer konventionell och blev nästan galen när hans sista kärlek, Kate Bang som trots att de var ihop i ett tjugotal år aldrig blev hans hustru, gjorde ett snedsprång. I kontrast till hans yngre jag känns reaktionen nästan löjlig och jag får lust att säga åt honom att han får skylla sig själv.

Gedin antyder dessutom att Heidenstam och Oscar Levertin, som var nära vänner och skrev ”stridsskriften” Pepitas bröllop ihop, kan ha haft en kärleksaffär. Åtminstone jag har aldrig ens tänkt tanken att relationen mellan dessa män skulle ha varit något annat än vänskaplig. Som grund lägger Gedin bland annat brev mellan de två, och dessa utdrag kan bitvis jämföras med breven som sändes mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan (breven från Lagerlöf till Elkan finns i Du lär mig att bli fri som jag rekommenderar varmt). Dessa brev övertygade mig om kärleken mellan de två kvinnorna, ändå är jag inte lika övertygad i Heidenstam och Levertins fall. Kanske om jag tar mig tid att läsa hela brevväxlingen?

Jag tyckte dessutom mycket om de kapitel som handlar om Heidenstams relation till andra författare. I sin ungdom såg han Strindberg som sin mentor och det var mest kamratskap emellan dem. Men då Heidenstam började inkräkta på Strindbergs område och kallas nationalskald och annat blev det andra ord i skällan. Mycket intressant läsning! Jag älskade dessutom kapitlet om Fröding. Däri får man se lite fulare delar av Heidenstams karaktär när Fröding anklagas för sedlighetsbrott pga dikten ”En morgondröm” och Heidenstam som starkt hejat på en mycket tvekande Fröding att publicera denna dikt inte längre vill stå upp för sin vän.

Det finns mycket annat intressant i boken och man lär sig en hel del om kulturlivet under Heidenstams levnadsår. Jag har inte läst så värst många biografier, men det här är nog den bästa biografi jag läst. Jag tror kanske inte allt som står i den är sant, men allt som står i den är åtminstone intressant.

Dyr

Sitter och funderar på vilka böcker jag ska önska mig i julklapp. Augustpris-vinnare (och -nomineringar för all del!) kan ju vara en hit att kolla igenom. Regi Bergman av Paul Duncan och Bengt Wanselius vann fackbokspriset. Priset på adlibris ligger på 1249 kr. Jag väntar nog till den kommer i pocket.

Dåliga sexskildringar

I Svenskan läste jag en artikel notis (här) om att de sämsta sexskildringarna blivit nominerade. Själv kan jag inte minnas att jag läst en enda sexskildring i mitt liv, men det måste jag ju ha gjort. Har ju några Nora Roberts- och Sidney Sheldon-böcker i bokhyllan. Jo, jag kommer ihåg en. Den innefattade en advokat och en fåtölj. Det är (tyvärr) allt jag kommer ihåg.

Hur är det med er? Kommer ni på någon bra eller dålig sexskildring ni läst? Kanske kan ni rekommendera någon bok om man är sugen på lite snusk?

Tycker ni bättre om sexskildringar på film så har Expressen en minikort notis här. Det ska dock vara de bästa skildringarna, inte sämsta.

Edit: Mer om själva tävlingen går att läsa här. Dags att fylla på läslistan, kanske?

Idag skriver Johanna Ö på bokhora.se (här) också om den här sämsta sexskildring-tävlingen. Hon har dessutom pratat i radio om dåliga sexskildringar.

Möjligen åttonde meningen

Köld, det förstår jag, men fiendeskap?
Ur Per I. Gedins bok Verner von Heidenstam – Ett liv. Citatet är ur ett brev till Heidenstam från Strindberg.

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 56.
3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

Hittade denna på Du är vad du läser.

Mamma, pappa, barn

I bilderböckernas värld verkar ingen homosexualitet finnas alls. Endast två svenska bilderböcker som skildrar familjer med föräldrar av samma kön har publicerats. Trollen på regnbågsbacken av Bodil Sjöström och När Malins mamma gifte sig med Lisa av Anette Lundborg och Mimmi Tollerup-Grkovic. Båda är slutsålda och inga nya tryckningar är planerade. Definitivt slut, hälsar internetbokhandlarna.

I När Malins mamma gifte sig med Lisa – Om regnbågsfamiljen i bilderboken skriver Maj Asplund Carlsson att moralen i böckerna i princip är invändningsfri. De flesta anser idag att människor har rätt att få barn och bilda familj oavsett om båda föräldrarna har samma kön. Men ändå ses innehållet i böckerna som problematiskt av förskollärare och lärarstudenter. Vad ska (hetero)föräldrarna säga om deras barn får läsa den på förskolan?

Anna Stam på Regnbågsfamiljer.se har sammanställt en lista med bilderböcker som inte följer traditionella könsmönster. Listan finns här.

Intertextualitet

Spelar man World of Warcraft har man troligtvis stött på den ständigt djur-jagande quest-givern (uppdrags-givaren) Hemet Nesingwary. Har man, som jag, kommit en bra bit in i spelet har man kanske klarat av achievmenten ”Hemet Nesingwary: The completed quests”. För att göra det ska man klara de tre quest-kedjorna:

• The green hills of Stranglethorn
• Hills like white elekk
• The snows of Northrend.

Varför skriver jag om det här? Någon som vet?

Jo, men det är ju så att Hemet Nesingwary till att börja med är ett anagram på Ernest Hemingway och byter man sedan ut de sista orden i quest-kedjorna får man tre texter (en roman, en novell och en novellsamling) av sagda författare. The green hills of Africa, Hills like white elephant (den enda jag själv läst) och The snows om Kilimajnaro.

Jane Eyre

Apropå frågan nedan om värsta läsupplevelse sattes tankeverksamheten igång. Den bok som antagligen varit absolut svårast för mig att ta mig igenom var Charlotte Brontës Jane Eyre. Det beror troligen mest på bakgrundshistorien.

I högstadiet hade vi fri läsning en lektion i veckan och min svensklärare måste ha tröttnat på att jag mest läste kärleksdravel så hon tvingade (ja, hon sa att jag kunde glömma höga betyg om jag inte lydde och för mig är det detsamma som tvång) mig att läsa Jane Eyre. Troligen med de godaste intentioner. Men fy sjutton, jag hatade varje sekund jag läste den. Jag hoppas recensionen finns kvar någonstans, för jag vill minnas att jag totalsågade den. Några år senare på litteraturvetenskapen skolkade jag från seminariet som behandlade Jane Eyre för att jag fortfarande hatade boken så mycket.

Men för några månder sen kände jag att jag var tvungen att ge boken en ny chans. En ärlig chans. Som svensklärare kan man ju inte ha en sån klassiker som sämsta bok man någonsin läst, eller hur?

Jag måste väl erkänna att den var inte så hemsk. Den var till och med stundtals spännande och lite rolig. Ja, helt okej helt enkelt. Men jag förstår verkligen mitt högstadie-jag som inte tyckte om den.

Boken börjar med att lilla Jane är i ett fasansfullt underläge och liksom inte kan ta sig därifrån. Jag mådde dåligt av att läsa det nu, så jag antar att känslan kan ha varit ännu värre i högstadiet. Något som irriterade mig väldigt mycket då var kärlekshistorien mellan Jane och den suuuupergamla Mr Rochester. Och om de nu var kära, varför var de tvungna att gå som katten runt het gröt? Och om man nu är så kär i någon borde man väl känna igen denne även om den är utklädd till kvinna?  Den galna kvinnan på vinden och de övernaturliga delarna förstod jag mig inte heller på då.

Vet inte om jag förstod mig på de delarna bättre nu, men jag accepterade dem åtminstone. Det som störde mig mer nu var att den var så splittrad. Först barndomen, sen tiden hos Mr Rochester, sen tiden i den andra stugan (som jag glömt vad den hette) och tiden som lärare. Det är ju tillräckligt med material för tre romaner!

Jag vet inte vad som står i läroplanen för svenska i grundskolan, men i gymnasiet står det något om att man ska läsa böcker från olika tider och ha förståelse för den tid då de skrevs. Jag tror det var den stora bristen jag hade första gången jag läste, att jag inte kunde, eller inte ville, förstå vilka omständigheter som skilde mig från Jane Eyre. Och pga min ovilja mot boken försökte jag inte ens förstå hennes val.

Bokenkät

En utmaning till som jag hittade på bokhora.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Jag kommer inte på någon ”värsta”. Hemska läsupplevelser kommer jag på, men det är ju i sådana fall en del av läsupplevelsen. En värsta läsupplevelse är för mig snarare en misslyckad läsupplevelse. Och någon sådan kan jag inte komma ihåg. Eller så kommer jag ihåg väldigt många från när jag läste litteraturvetenskap där det verkligen var hets-läsning för att hinna med mellan seminarierna. Det blir inga direkt bra läsupplevelser då.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Måste nog säga Jostein Gaarders Sofies värld som jag läste precis när den kom ut. Det var min första kontakt med filosofins värld, och där har jag ju sedan stannat.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Ja, men jag har för dåligt minne för att komma ihåg.

4. Vad använder du som bokmärke?
Något litet papper jag har tillhands eller så viker jag kanten eller memorerar vilken sida jag är på. Visst har jag bokmärken, men de är aldrig där när jag behöver dem.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?
Nöjesläsning blir det mest på bussen. Men studie-läsning blir mest i sängen.

6. Vad var den första bok du läste?
Jag har ingen aning.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Pocket. För att de är lättare att få plats med i handväskan och det får plats fler i mina redan bångnande bokhyllor.

8. Vilken bok läser du nu?
Ingen. Eller, jo. ABC i symbolisk logik. Logikens språk och grundbegrepp av Dag Prawitz. Och en del annat som har med mitt exjobb att göra.

9. Och vilken sida är du på?
Ingen aning.

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Beror på vilka böcker. Jag är bra på att tappa mat i böcker, lite beroende på bokens karaktär antecknar jag gärna i marginalerna och lämnar en del hundöron. Blir dock tokig om jag hittar dylika spår i biblioteksböcker och skulle aldrig lämna det där heller.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Ja, absolut. I alla fall vid impulsköp.

12. Sidantalet, då?
Lite. Jag tycker inte om att påbörja böcker som jag inte tror att jag ska hinna klart någorlunda snabbt, och eftersom jag inte har mycket tid till läsning så har jag börjat läsa lite kortare böcker.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Brukar? Nej. Men det händer. Speciellt om det är tråkigt. Då kan jag bläddra lite.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Ringen-triologin och Narnia-böckerna. Men det beror nog på att jag läst dem som barn och sedan ville vuxen-läsa dem också. Sen har jag läst om böcker till bokcirklar, lektioner, osv då man behöver ha böckerna aktuella. Men annars finns så himla många böcker jag ännu inte läst att jag föredrar nya böcker.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Jag har tappat en del avhandlingar på fötterna. Och sonen har dragit ner en avhandling storlek större i huvudet på mig från hyllan ovanför sängen.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag har kvar de flesta. Försöker ibland bli av med böcker, men då oftast sådana som jag inte lämnat märken i. De är för personliga. Men det går inte så bra.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej.

18. Just det, läser du i badrummet?
Inte böcker, men något måste man ju ha att göra. Man kan ju läsa innehållsförteckningar på prylarna och så.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Nej. Jag försöker skriva alla böcker jag läst här i bloggen, men det funkade ju bara till och med mars i år. Haha. Så nej, jag kan inte anklagas för att ha några system.

Fredagsfråga

Såg just att de har en fredagsfråga på bokhora. Dagens fråga är om man någonsin varit kär i en litterär figur.

Och jag känner att det hade kunnat finns någon bättre bokfråga att börja med. För jag kommer tusainmig inte på någon. Kalle Blomqvist kanske? Men det tror jag inte. Däremot ville jag gärna vara honom och lösa mysterier och leka röda och vita rosen (vilket vi också lekte bakom Folkets park).