Solsjenitsyn

Tydligen har Alexander Solsjenitsyn (det finns lite olika sätt att skriva hans namn) avlidit. Jag trodde i min enfald att han redan var död, så jag blir inte särskilt illa berörd. Men jag tänkte mig ändå en liten hyllning.

Det är nämligen så att jag anser att Solsjenitsyn skrivit enormt viktiga böcker. Jag har bara läst en enda av dem: I första kretsen. Det är som med så mycket annat här i världen man lärt sig om i skolan. Usch, det var så hemskt i Sovjet under Stalin-tiden. Men för mig behövs det en bra roman för att jag ska fatta på riktigt hur det var. Ibland behövs fiktion för att fakta ska gå in.

I novellsamlingen Nobeller (Solsjenitsyn fick Nobelpriset 1970) finns ”Att andas” som många av mina gymnasie-ettor tyckte om när jag läste den högt. Kanske för att den inte ens är 20 rader lång? Men jag hoppas för att den säger så mycket om fångenskap. Och om frihet.

Ps. Vad som gör mig lite irriterad är att Expressen och SvD (på nätet idag 4 augusti) har i princip ordagrannt samma nyhet. Kunde de inte skriva något eget? Fanns det ingen på redaktionen som läst något av honom som kunde ha skrivit något? Nej, de bara tar TT-Reuters-telegrammet och publicerar. Är det alltid så bråttom?