Predikanten

Jag har fortfarande inte läst någon roman av Camilla Läckberg (trots att jag läst hela hennes blogg, som nu lagts ner). Däremot såg jag för någon vecka sedan filmatiseringen av Predikanten. Jag är väl inte så där jätteimponerad av den åtminstone. På slutet satt jag fortfarande och kände att det fanns lösa tåtar. Det kan ju ha berott på att jag inte tittade så där hundraprocentigt hela tiden. Vilket väl också det är tecken på att den inte var så bra?

Och det här med benmärgsdonationen. Då fattade jag kruxet direkt. Kanske för att jag är så smart?