Trettondagsafton

När jag påbörjade mina Shakespeare-veckor i svenskan kollade jag vad de egentligen gjort i engelskan. De hade tittat på filmatiseringen av Twelfth Night (Trettondagsafton). De hade inte gillat den, för de hade inte förstått någonting. Sa de. Och jag är benägen att tro dem.

Idag tittade jag på ovan nämnda film och liksom eleverna tittade jag utan textning. Och för att vara ärlig så fattade jag knappt någonting jag heller. Huvudstoryn gick väl att följa, men sen nada. Och inte hörde jag vad de sa heller.

Jag har läst flera Shakespeare-pjäser, jag hade inte 23 klasskompisar som pockade på uppmärksamheten medan jag tittade, jag hade rollistan så jag kunde försöka fatta vem som var vad och relaterad till andra hur, och framför allt såg jag filmen av egen fri vilja. Och ändå var det rent ut sagt näst intill omöjligt att ta till sig pjäsen.

Vad var egentligen tanken bakom att visa filmen för gymnasieeleverna? De verkar inte  ha bearbetat filmen för att på så sätt få någon förståelse för filmen. Själv ska jag googla lite och se om jag kan hitta något intressant. För jag fattar nog fortfarande inte riktigt vad som hände. Jag håller tummarna att eleverna känner likadant och själva tar ansvar för sin Shakespeare-förståelse.