Bibeln

Idag på en av min fellow lärkands* lektioner kallade hon Språkriktighetsboken för bibeln. Och jag nickade stillsamt där jag satt och läste igenom miljöbeskrivningar. Efteråt pratade vi om att ingen av oss någonsin läst i den förut, bara haft den i bokhyllan. Men nu känns det helt plötsligt väldigt tryggt att ha Svenska språknämnden att rådfråga när det gäller särskrivningar och de och dem och längre än mig och jag och om man får sätta komma innan och. Vi reflekterar nog alltför lite över vårt eget språk, och som lärare finns risken att använda sitt eget språk som norm. Men vi har blivit frälsta nu. Det är Språkriktighetsboken som gäller. Ja, och så Svenska skrivregler också, förstås.

*fellow lärkand är inte en hittills okänd fågel. Det är bara Sara som delar handledare (eller lokal lärarutbildare som det visst heter) med mig på praktiken (som heter verksamhetsförlagd utbildning).