Billiga pocketar

Tydligen är inte bokrean vad den en gång var. Jag tycker det jag sett varit ungefär som vanligt. Hur som helst handlar folk inte skönlitteratur på bokrean längre. Är det konstigt? Det som reas ut har ju oftast kommit ut i pocket och det är ett billigare och bättre format än hårdryggarna. Och pocket får du för under 40 kr stycket på våra internet-bokhandlar.

Några pocket-tips:

Pocketshop har 25% på sitt pocket-sortiment.

Studentbokhandlen i Uppsala har fram till 29/2 40% på hela sitt pocket-sortiment mm.

Då kan de ju nästan konkurrera med internet. Själv fick jag med mig sex pocketar hem från Studentbokhandeln.

Första bokrea-dagen

Jag tog en sväng på Åhléns för jag hade ändå några minuter till bussen gick. Med mig hem fick jag mer än jag tänkt. Detta eftersom man fick en presentcheck på 50 kr om man handlade för över 400 kr. Jag överslagsräknade duktigt, betalade 414 kr och fick min presentcheck. I min påse låg:

• Den superfettjocka boken Hasse & Tage. För att jag älskar Tage. Och för att 139 kr är nästan samma sak som gratis.
• Bevingat (Bevingade ord, Ord med historia, Bildliga uttryck, Ordspråk och talesätt), för att en sådan bok är typiskt bra och allmänbildande. Min farfar fick den i födelsedagspresent förut, men då skällde min farmor på mina föräldrar att jag inte fick köpa så dyra presenter då jag bara var en fattig student. Nu kostade den 59 kr, det kanske farmor godkänner?
• Lars Magnar Enoksen: Gudar och gudinnor i Norden. För att det är kul med mytologi. Och nakna gubbar och gummor.
• Pija Lindenbaum: Lill-Zlatan och morbror raring. För jag läst så mycket om den utan att ha läst den.
• Jonathan Allen: Jag är inte söt! Vi hade redan Jag är inte rädd! (som iofs kom senare) som är underbar. 39 kr var så billigt att jag hade kunnat köpa två.
• Carin & Stina Wirsén: Små flickor och stora. Köpet var något av ett politiskt ställningstagande, eftersom det mesta som skrivs för barn har en kille i huvudrollen och att föräldrar till killar dessutom oftast väljer bort böcker med en tjej som huvudkaraktär. Och jag vill inte vara en sån förälder. Jag hade dock inte behövt göra det för sen upptäckte jag att Lill-Zlatan visst var en tjej …

Vad är i ett namn?

Jag har kollat upp vad mitt alvnamn är. Det kan ni också göra här. Jag heter Eámanë Eledwhen.

Jag har också kollat upp vad mitt hobbitnamn är. Det kan ni också göra här. Jag heter Bramblerose Burrows of Tuckborough. Min sambo heter Olo Hardbottle, det tycker jag är ett coolt namn. Olo.

Vad heter ni?

I morgon smäller det

Om 1 timme är det den 26:e februari och vissa bokhandlar har öppet då. Mitt i natten. Sen öppnar de flesta tidigt i morgon bitti. Jag tänker nog försöka kolla in lite bokrea imorgon. Jag handlar iofs sällan böcker på bokrean. De är ofta i speciella rea-utgåvor, dvs ännu sämre kvalitet än vanligt. Dessutom samlar jag på mig så mycket böcker under året ändå. Men några böcker blir det väl. Kanske fem.

Hamlets slott renoveras

Det kan man läsa om på SvD. Kronborgs slott har givetvis också en egen hemsida. På danska. Något för mina svb-elever att läsa kanske? De ska ju få både litteraturhistoria och nordiska språk utlovar kursplanen.

När jag läser på hemsidan skäms jag lite. Den sammanfattning jag gav ut till mina elever byggde på engelsk förlaga. Så jag skrev att Hamlets slott låg i byn Elsinore – vilket så klart är Helsingör!

(Det absolut roligaste var när jag korrläste vad jag just skrivit och hade skrivit norska istället för danska. Ibland undrar jag om det saknas någon länk mellan hjärnan och händerna.)

Dystopia

Jag håller på och läser om Orwells 1984, Boyes Kallocain och Huxleys Du sköna nya värld. Nästa vecka börjar läsprojekt med ettorna. De ska få skriva en egen bokblogg. Bara de ger godkänt till projektet så får ni givetvis länken dit. Min handledare trodde att det kanske var lite för svårt för dem (böckerna, inte att blogga). Men jag hoppas det ska gå bra. Bara de får tid att diskutera och smälta sina tankar. För många tankar och obehagskänslor ploppar upp inser jag när jag nu läser om dem. Men bara det ventileras tror jag nog de ska få ut en hel del av läsningen av ovanstående böcker.

Det här med att välja böcker för att läsa gemensamt är för övrigt ett härke. Klassuppsättningar finns några få, och många av dem är inte fulltaliga. 1984 fanns det faktiskt tillräckligt för att räcka till alla. Men jag tror det kan bli en intressant genre-diskussion om de får läsa olika (Du sköna nya värld fanns i sex ex, Kallocain i halvklassuppsättning).

Mycket väsen för ingenting

I helgen såg jag Kenneth Branaghs filmatisering av Shakespeares Much ado about nothing (Mycket väsen för ingenting). Jag har tidigare nämnt utan att gå djupare in på det att den kvinnosyn som finns i Taming of the shrew (Så tuktas en argbigga) inte riktigt hållit in i vår tid. Och jag skulle vilja säga samma sak om denna. (Nu kan jag bara tala för Branaghs tolkning. Och återigen såg jag utan textning så jag kan ju ha missat något väsentligt.)

Det jag finner problematiskt är följande: Hero och Claudio blir kära i varandra och ska gifta sig. Claudio tror att Hero varit otrogen och gör uppseendeväckande slut på bröllopsdagen (vilket är så där tre dagar efter de träffats). Hero gömmer sig i ett torn (om jag förstår rätt) och man hävdar att hon dog av sorg, detta medan hennes familj försöker rentvå hennes namn. Det visar sig att hon är oskyldig (dvs oskuld) och Claudio kan bli ursäktad för att ha orsakat Heros (låtsas)död om han går med på att istället gifta sig med Heros kusin. Som är Hero. Okidok, säger Claudio, jag gifter mig med kusinen istället. Rik kvinna som rik kvinna. Och Hero går mer än gärna med på att gifta sig med honom som varit så elak mot henne och som dessutom utan krumbukter går med på att gifta sig med hennes kusin (som iofs är hon).

Hela oskulds-/otrohetsproblematiken kan jag köpa rätt av. Men jag finner ändå Hero väldigt otrovärdig. Om någon gjorde slut med mig på falska grunder kunde han lätt få stå där. Och om han dessutom gick med på att gifta sig med någon annan, någon han inte ens träffat, sådär två dagar efter att jag dött (tror han). Nä. Skulle inte tro det. Men istället är hon alldeles himlastormande lycklig som får gifta sig med sin Claudio.

På filmen står det ”A romantic comedy for anyone who’s ever been in love”. Jag skulle vilja tillägga: ”och som fortfarande lever på 1600-talet”. Eller så är jag bara en tråkmåns. Och egentligen gillade jag ju filmen. Bara det att scenen där de gifter sig på slutet inte kändes trovärdig. Eller så har jag aldrig ”been in love” på ett sådant sätt att jag förlåter vad som helst.

Både blommor och blad

Sitter och läser en sammanfattning av Trettondagsafton. Och förvirringen fortsätter. Eftersom de ständigt klär ut sig både hitåt och ditåt är väl förvirringen uttänkt i förväg. Men måste de två kvinnorna heta Viola och Olivia? Samma bokstäver ungefär, tillhör växtriket båda två. Det räcker för att jag ska blanda ihop dem varje gång jag läser någon av deras namn. Och det gör det inte lättare att hålla koll på handlingen.

Andra namn jag blandar ihop (vilket kan bli pinsamt):

Billy Joel och Billy Idol

Madonna och Maradona

Morrissey och van Morrison

Ja, ni inser ju. Jag har ett problem. Och Shakespeare hjälper mig inte!

Trettondagsafton

När jag påbörjade mina Shakespeare-veckor i svenskan kollade jag vad de egentligen gjort i engelskan. De hade tittat på filmatiseringen av Twelfth Night (Trettondagsafton). De hade inte gillat den, för de hade inte förstått någonting. Sa de. Och jag är benägen att tro dem.

Idag tittade jag på ovan nämnda film och liksom eleverna tittade jag utan textning. Och för att vara ärlig så fattade jag knappt någonting jag heller. Huvudstoryn gick väl att följa, men sen nada. Och inte hörde jag vad de sa heller.

Jag har läst flera Shakespeare-pjäser, jag hade inte 23 klasskompisar som pockade på uppmärksamheten medan jag tittade, jag hade rollistan så jag kunde försöka fatta vem som var vad och relaterad till andra hur, och framför allt såg jag filmen av egen fri vilja. Och ändå var det rent ut sagt näst intill omöjligt att ta till sig pjäsen.

Vad var egentligen tanken bakom att visa filmen för gymnasieeleverna? De verkar inte  ha bearbetat filmen för att på så sätt få någon förståelse för filmen. Själv ska jag googla lite och se om jag kan hitta något intressant. För jag fattar nog fortfarande inte riktigt vad som hände. Jag håller tummarna att eleverna känner likadant och själva tar ansvar för sin Shakespeare-förståelse.

Stora hus på landet

Det är svårt att hinna läsa tycker jag. Fast jag tycker mycket om det. Jag vill inte börja nya böcker om jag inte vet att jag inom en rimlig framtid har tid att läsa klart den. Därför är jag glad åt det sk vidgade textbegreppet, alltså att inte bara skönlitteratur inom hårda pärmar ska räknas. Idag bläddrade jag igenom magasinet Gods & gårdar och lyckades nästan lika bra som med hjälp av en Jane Austen-roman drömma mig bort till stora lantgods med fasanjakt och musikrum där någon sitter och spelar en trudelutt och allt annat som hör till.