Insikter

Jag har snart läst klart Khaled Hosseinis Flyga drake. Och jag grips av många saker. Men det jag tänkte skriva om nu är hur man kan levandegöra historien. Som det här med shia- och sunnimuslimer. Visst minns jag att det fanns skillnader från när jag läste religion på gymnasiet. Och vad gäller talibaner har jag ju läst om det i tidningar och sett hemska bilder från krigen, jag har läst om Sovjetunionens ockupation av Afghanistan på gymnasiets historielektioner.

Men ändå. Här kommer det en skönlitterär roman och helt plötsligt förstår jag. Helt plötsligt står saker och ting klart. Från ett fredligt Afghanistan via två krig till dagens Afghanistan (med dagens menar jag iofs innan 11 september 2001 som ju var några år sedan). Och kulurkrocken då huvudpersonen flyr till USA. Jag har läst krigsskildringar förut. När man tänker på krig så är det alltid något där borta, som händer de människorna där, inte här. Och precis så var det ju också i Afghanistan. Då, innan.

Det var egentligen inte den här delen, den historiska och samhällsvetenskapliga, av boken som grep mig mest. Det var givetvis de levnadsöden som gestaltas. Men jag ville ändå lyfta fram den här delen, eftersom jag tror att många liksom jag har lättare att ta till sig information genom skönlitteratur, än genom andra informationskanaler. Sen, när det gäller skönlitteratur (och allt annat också), måste man kanske fråga sig vad som är sant.