Vab

Bokladan håller lite granna stängt pga vård av barn. Svårt hinna läsa, helt omöjligt att sitta framför datorn. Återkommer snart.

Gamlingar kan inte uttala enkla vardagsuttryck

Jag läste som sagt Douglas Foleys roman Shoo bre förra veckan. Igår skulle jag börja prata lite med eleverna om hur man skriver uppsats, vad man ska tänka på och så (ytterst övergripande, då jag fick springa in och vicka med inte många minuters förberedelse och bara hade det jag tänkt göra under min första vfu-lektion nästa vecka). Jag undrade då vilka som läst Shoo bre för att prata lite om skillnad mellan tal- och skriftspråk (nästan alla hade för övrigt läst den). Och då skrattade hela klassen åt mig. För jag uttalade tydilgen uttrycket väldigt illa. Det bjuder jag på.

När vi pratade vidare (efter att de skrattat klart) så undrade jag hur de uppfattade språket, då speciellt i dialogerna. Då sa en elev att det nog är jobbigare för gamla som inte är så vana vid sånt språk. VADDÅ GAMMAL? Jag är inte gammal!

Läs!

Okej, ni har säkert hört det femti gånger förut för jag är lite efter, men ni måste läsa Khaled Hosseinis Flyga drake. Måste, måste, måste.

Det räcker att säga att den är så fantastiskt andlöst spännande och så strupen-snörper-sig-gripande att den inte kan lämna ett öga torrt.

Åh, vad jag älskar.

Insikter

Jag har snart läst klart Khaled Hosseinis Flyga drake. Och jag grips av många saker. Men det jag tänkte skriva om nu är hur man kan levandegöra historien. Som det här med shia- och sunnimuslimer. Visst minns jag att det fanns skillnader från när jag läste religion på gymnasiet. Och vad gäller talibaner har jag ju läst om det i tidningar och sett hemska bilder från krigen, jag har läst om Sovjetunionens ockupation av Afghanistan på gymnasiets historielektioner.

Men ändå. Här kommer det en skönlitterär roman och helt plötsligt förstår jag. Helt plötsligt står saker och ting klart. Från ett fredligt Afghanistan via två krig till dagens Afghanistan (med dagens menar jag iofs innan 11 september 2001 som ju var några år sedan). Och kulurkrocken då huvudpersonen flyr till USA. Jag har läst krigsskildringar förut. När man tänker på krig så är det alltid något där borta, som händer de människorna där, inte här. Och precis så var det ju också i Afghanistan. Då, innan.

Det var egentligen inte den här delen, den historiska och samhällsvetenskapliga, av boken som grep mig mest. Det var givetvis de levnadsöden som gestaltas. Men jag ville ändå lyfta fram den här delen, eftersom jag tror att många liksom jag har lättare att ta till sig information genom skönlitteratur, än genom andra informationskanaler. Sen, när det gäller skönlitteratur (och allt annat också), måste man kanske fråga sig vad som är sant.

Läsberoende

Det här testet har jag sett vad gäller alkohol- och sockermissbruk. Jag förvandlade det bara lite grann för att passa in här.

1. Har du under det senaste året någonsin läst fler böcker än du från början tänkt dig och/eller fortsätt läsa böcker när du inte tänkt dig det?
2. Har du under senaste året försummat några av dina vardagliga åtaganden pga att du läst för många böcker?
3. Har du under senaste året känt att du vill eller behöver ändra ditt sätt att läsa eller handskas med böcker?
4. Har någon under senaste året klagat på hur mycket böcker du läser?
5. Har du under det senaste året någonsin varit helt upptagen av tankar på när du ska få läsa eller köpa nya böcker?
6. Har du under senaste året någonsin använt böcker för att lindra obehag såsom nedstämdhet, ilska eller tristess?

Ja ni, vänner.

Första och sista punkten är väl värst. Hur många gånger har man inte läst och tänkt, bara ett kapitel till, bara till midnatt, sen måste jag sova? Men så vänder man sida efter sida, och samtidigt som boken tar slut gryr dagen. Och är inte hela konceptet med böcker lite att man undflyr verkligheten och får följa någon annans verklighet?

Det borde finnas en punkt av slaget: spenderar du mer pengar än du egentligen har råd på att köpa böcker? bär du hem fler böcker än din stackars rygg klarar från biblioteket? Det är väl också tecken på missbruk. Och det skriver jag under på.

I Sockerbomben – Bli fri från ditt sockerberoende av Bitten Jonsson och Pia Nordström kan ni läsa mer om just sockerberoende och sockermissbruk. Jag kände dock inte direkt igen mig, men jag vet många som gör det. Fast nog borde man dra ner lite på socker. Dock inte på bokläsning (fast jag får fler positiva svar på bokfrågorna än sockerfrågorna).

Hinna läsa

Igår läste jag Douglas Foleys Shoo Bre och gav mig direkt in på Khaled Hosseinis Flyga drake som jag väl kommit halvvägs igenom. Dessutom ska ju studier hinnas med, fredagsjour på förskolan, På spåret och ikväll har jag visst tackat ja till en fest, vilket betyder att halva morgondagen också går till spillo. Så jag läser klart Flyga drake imorgon. Så får ni kanske en kommentar på böckerna framåt måndagen. Det finns helt enkelt inte riktigt tid just nu.

Hinna läsa? Ja. Hinna skriva? Nä.

Fast om Flyga drake kan jag säga redan nu att jag är så inne i handlingen att jag gärna hade lämnat återbud och struntat i festen så jag hinner läsa klart boken omedelbums. Men jag har hört att ett sådant beteende kan räknas som läsnings-missbruk (Har du någon gång struntat i dina åtaganden för att du läst?). Eftersom jag inte varit på någon fest sen i sommras får jag faktiskt pallra mig iväg. Man får ju inte försumma det riktiga livet.

Läsa högt

Idag var jag på min sons förskola. Det är ett föräldrakooperativ så någon gång per termin har man fredagsjour och får ta hand om barnen på eftermiddagen, stänga och städa. Så fort den ordinarie personalen gått hem började barnen svärma kring mig ”Läs för mig, läs!”. Alla barn med varsin bilderbok i handen.

Vi läste

Guido van Genechten: Bara rumpor

Brian Paterson: Någon bok om Zebbe (minns inte exakt vilken)

Åsa Karsin: Folke är pussig.

Fler hann vi inte med. Det var mysigt att sitta uppkrupen i soffan med barn i knät och och runt omkring. De större frågade om bokstäver, vad det stod på raderna, medan de mindre skrek vilket djur som var på bilden.

Redan läste nobelpristagare

Björnstjerne Björnson
Novellen ”Fadern” ur antalogin Nobeller

Selma Lagerlöf
Herr Arnes Penningar
Gösta Berglings saga
Utdrag ur Nils Holgersson
Novellen ”Julklappsboken” ur antalogin Nobeller

Verner von Heidenstam
Någon dikt lär jag ju ha läst

Thomas Mann
Döden i Venedig
Bergtagen

Erik Axel Karlfeldt
I min diktantalogi Svenska dikter har jag om dikten ”Snigelns visa” skrivit kommentaren ”Vad sött! I like!”. Och ”En kärleksvisa”, den som börjar med ”Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få” känns ju igen. Så Karlfeldt har jag läst minsann.

(Ed. som Sara påpekade är det Fröding som skrivit de ovanstående dikterna. Men jag har läst Karlfeldt också, jag lovar!)

Eugene O’Neill
Lång dags färd mot natt

T.S. Eliot
The Waste Land

Pär Lagerkvist
Dvärgen
Barabbas
Bödeln
Med mera. Jag har haft en Lagerkvist-period. Då lånade jag alla Lagerkvist-böcker som fanns på bibblan. Det var några stycken.

Ernest Hemingway
Den gamle och havet

Albert Camus
Främlingen

John Steinbeck
Möss och människor

Jean-Paul Sartre
Huis-Clos et les Mouches (två pjäser)
Äcklet
Existentialismen är en humanism

Samuel Becket
I väntan på Godot (både läst och sett)

Alexander Solsjenitsyn
Den första kretsen

Eyvind Johnson
Strändernas svall

Harry Martinsson
Nässlorna blomma
Aniara

Och sen tar det slut. Ganska mycket läst, men betydligt mer kvar att läsa. Men när?

Till minne

Den första film jag såg med Heath Ledger var 10 orsaker att hata dig eller 10 things I hate about you som också ses som hans genombrott. Det är en av de filmer jag ser om och om igen, en där jag likt Kalle Anka på julafton kan varenda replik, en som jag fullständigt älskar.

Filmen handlar om systrarna Kat och Bianca Stratford. Kat ogillar killar, vägrar gå på skolbalen eftersom sådana bygger på patriarkala strukturer ”that dictate our education”, surar för att de läser Hemingway men inte systrarna Brontë och drömmer om att starta ett rockband. Bianca är Kats motsats, hon går klädd i söta kläder som visar mycket hud och tycker det är viktigt att ha rätt kompisar och är, konstateras det, ytlig. ”There’s a difference between like and love, I like my Scetchers, but I love my Prada backpack”.

Systrarnas pappa har en regel och det är att Bianca bara får gå på dejt (fest, osv) om Kat gör det. Bianca är intresserad av Joey ”eat me” Donner, skolans player, och vill gärna gå ut med honom. Kat har däremot inget intresse för killar, utan sitter hellre och läser The Bell Jar. Cameron James är intresserad av Bianca och försöker därför få värstingen Patrick Verona (Heath Ledger) att gå ut med Kat.

Och där var intrigerna igång. En i mitt tycke utomordentlig high school-film. Skolan heter Padua high school. Och vid det här laget, om inte tidigare, borde Shakespeare-kännaren börjat fundera. Padua? Kat och Bianca? Patrick Verona – Petrucho of Verona? Jomenvisst, filmen ska föreställa en tolkning av Shakespeares The Taming of the Shrew (Så tuktas en argbigga). Själva titlarna (på engelska!) påminner ju om varandra i rytm och de rimmar. Shakespeares pjäs utspelas i Padua och där finns mycket riktigt två systrar, Katherina ”the shrew” och Bianca, osv.

Eftersom jag med glädje sett filmen om och om igen tog jag mig en dag för att läsa också Shakespeares pjäs. Jag visste att den handlade om en självständig kvinna. Och visst ser jag parallellerna i början, där Baptista förklarar att en ung man inte får fria till den yngre dottern Bianca förrän den äldre dottern Katherina blivit gift, där den unge mannen då försöker hitta en lämplig man åt Katherina, osv. Men sen går det bara utför.

Där filmen slutar med att Bianca också ”blir en argbigga” och därmed visar sin självständighet och blir vuxen också i sin fars ögon, slutar pjäsen med att Katherina högt läser en dikt om att mannen ska vara kvinnans herre. Hon har blivit tuktad. Kat läser också en sonett (efter att läraren läst Shakespeares sonett 141 och gett i uppgift till klassen att skriva en egen sonett) på engelsklektionen:

I hate the way you talk to me, and the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car.
I hate it when you stare.
I hate your big dumb combat boots, and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick; it even makes me rhyme.
I hate the way you’re always right.
I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh, even worse when you make me cry.
I hate it when you’re not around, and the fact that you didn’t call.
But mostly I hate the way I don’t hate you.
Not even close, not even a little bit, not even at all.

Många fler referenser både till The Taming of the Shrew men också till Shakespeare i allmänhet genomsyrar filmen. Måste jag välja mellan pjäs och film så väljer jag filmen alla dagar i veckan. Shakespeares pjäs är, till skillnad från många av hans andra, ytterst otidsenlig. Och särskilt komisk är den inte heller.

Idag tänker jag på Heath Ledger som avled igår. Han är mest känd för filmen Brokeback mountain för vilken han Oscarsnominerades. Men för mig kommer hans största film alltid vara 10 orsaker att hata dig.

Bokbeställning

För skojs skull:  

Joyce Carol Oates: Big mouth and ugly girl

Joyce Carol Oates: Våld – en historia om kärlek

Joyce Carol Oates: Våldtäkt – en kärlekshistoria

Mikael Niemi: Populärmusik från Vittula

Louise Boije of Gennäs: Stjärnor utan svindel

Khaled Hosseini: Flyga drake

 Lika skoj, men mer tvångsartat: 

Magnus Persson: Populärkulturen och skolan

Aiden Chamebers: Böcker inom oss

Judith A. Langer: Litterära föreställningar