Feminist-läsare?

Cecilia Gustavsson som är redaktör för Aftonbladets boksidor och som också har en bokblogg skrev igår om ”Romaner att bli feminist av …” (finns här). Här är listan:

• Marilyn French: Kvinnorummet
• Suzanne Brögger: Creme Fraiche
• Maria Sveland: Bitterfittan – läst
• Gun-Britt Sundström: Maken
• Joyce Carol Oates: Rape – a love story – läst
• Gerd Brantenberg: Egalias döttrar
• Hanne-Vibeke Holst: Min mosters migrän - läst
• Erica Jong: Rädd att flyga
• Virginia Woolf: Orlando
• Sylvia Plath: Glaskupan – påbörjat men inte orkat läsa klart

Lite kvar att läsa innan jag blir feminist på riktigt?

Bokhoras fredagsfrågor

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera, men nu kör jag på lite.

Bästa kokboken
De jag använder flitigast är Vår kokbok av Birgitta Andrews och Barbro Lindgren (troligen inte den Barbro Lindgren, väl?) och min gamla hemkunskapsbok som heter Hemkunskap 6-9 av Astrid Hedelin och Margaretha Olofsson. Nästa gång får ni fråga om bästa godsaksboken, okej?

Julklappsböcker
Jag önskade mig inga speciella böcker utöver de jag har på läslistan. I julklapp fick jag sedan en bok med och om svenska folksagor.

Bästa mellandagsläsningen
Eftersom det åtminstone i min familj är mycket spring – det ska ses på en film där, bakas något där, fika där, äta där, spela sällskapsspel där – läser jag helst ganska korta och icke-koncentrationskrävande böcker. I år blev det bara Den gamle och havet som jag läste en kväll när min son hade den goda smaken att somna tidigt och ingen filmtittning var inplanerad.

Den gamle och havet

Hemma hos föräldrarna över jul läste jag Hemingways Den gamle och havet. Det tog 1½ timme ungefär och var väl värd den tiden. Jag hade faktiskt inte läst den förut men kände till fabeln.

En man är ute på havet. Han kämpar länge för att fånga en bamsefisk. Det tar sen lång tid att få fisken i land och på den tiden äter hajarna upp fisken.

Med det i baktanke är det kanske konstigt att kalla den fantastisk, spännande och väldigt läsvärd. Men jag var helt fängslad och kunde inte lägga den ifrån mig förrän jag läst klart. Från första sidan! Så nu säger jag åt alla att läsa den. Ett par timmar har väl alla tid med?

Sen kan ju den som så önskar fundera på vilken betydelse Santiagos stolthet har för berättelsen. Eller havets betydelse. Eller lejonen på stranden. Eller om det finns någon religiös symbolism. Sånt orkade inte jag tänka på utan tyckte den var bra ändå utan allt för mycket tankemöda. Men om jag läser den igen ska jag kanske ha tänkarmössan på mig.

Något jag däremot fäste mig vid var att han t ex använde racerbåtar i en metafor och att baseball ständigt återkom. Romanens handling hade kunnat utspela sig nästan när som helst med tanke på fiskeriet, men just racerbåtarna och baseballen fick mig att inse att romanen faktiskt är ganska nutida.

Ps. Apropå vad jag skrev här om Hemingway och World of Warcraft så finns det faktiskt ett quest i spelet som heter The old gnome and the sea.

Gråtsugen?

Jag hittade en lååång lista med ca en miljard frågor. En handlade om böcker: Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?

Då kom jag genast att tänka på Selma Lagerlöf. Dels när jag läste Kejsarn av Portugallien där jag mot slutet låg i sängen och tjöt som jag inte gjort sen tonårstiden ungefär. Det lite trista var att jag fram till dess tänkt att det var en perfekt läsa-högt-bok till Svenska A. Men jag insåg att jag aldrig skulle klara av att läsa slutet högt. Synd på en i allt annat ypperlig högläsningsbok med lagom långa kapitel och där varje kapitel är en egen liten historia i sig (som ofta hos Lagerlöf).

Samma Lagerlöf fick mig dessutom att börja böla på bussen. Jag satt och läste det tal hon höll som tack för Nobelpriset i litteratur. Det handlade om hur hon åkte upp i himlen för att tala om för sin far hur bra det gått för henne. Vad är det med fäder? Vad gör inte vi döttrar för att göra dem stolta? Och när fadern i Lagerlöfs tal insåg att hans dotter fått Nobelpriset … åh vad jag grät!

Roliga felöversättningar

Veckans fredagsfråga på bokhora.se innebär att man ska berätta den bästa felöversättningen man hittat i en bok. Det känns som om de här fredagsfemmorna kräver att man har gott minne. Det har tydligen inte jag. Jag rekommenderar istället www.avigsidan.com. Översättningsmissar hittar ni t ex här.

Snor den här som exempel:

Läste för ett tag sedan en roman där huvudpersonens väninna hade en ”leksakspudel” som fått valpar. Om man inte kan så mycket om hundar är det ju inte lätt att veta att ”toy poodle” är engelska för dvärgpudel.
Felix

Ett sånt liv!

Jag har läst en fantastisk biografi om Verner von Heidenstam. Den heter Verner von Heidenstam – Ett liv och är skriven av Per I. Gedin.

För mig är Verner von Heidenstam en person som lite grann glömts bort i litteraturhistorien. Heidenstams stora betydelse för det svenska nittitalet är väl i det närmsta odiskutabelt, men de flesta av dagens läsare drar nog hellre fram Selma Lagerlöf eller Gustaf Fröding ur gömmorna när det är dags för nittitals-klassiker. Gedin skriver också i sitt förord:

Under min skoltid på 40-talet ansåg vi elever att Verner von Heidenstam var den författare från den svenska litterära ”guldåldern” som intresserade oss minst. [...] Heidenstams generationskamrater hade en helt annan förmåga att fängsla – vi kunde gripas av Frödings dikter, roas av Gösta Berlings upptåg, solidarisera oss med Strindbergs uppror och i högsta grad dela Hjalmar Söderbergs spleen.

Men säga vad man vill om vad Heidenstam själv producerat (nu har jag inte läst något av hans prosa-verk, så jag är kanske inte rätt person att dömma), men hans liv är en saga som räcker till flera romaner. Åtminstone som den gestalt Gedin målar upp.

Jag gillade speciellt bitarna som handlar om Heidenstams kärleksliv. Det Gedin gör bra här och annorstädes är att han tar med en hel rad rykten och anekdoter, men ändå är noga med att betona när det rör sig om just rykten. Han väger också olika vittnens berättelser för att försöka ge en fullständig och riktig bild av Heidenstam.

Heidenstam föredrog yngre kvinnor och ”bytte” ut dem med jämna mellanrum. Han gifte och skilde sig tre gånger och hade ytterligare några kärleksaffärer med kvinnor. Han var i sin ungdomstid förespråkare för fri kärlek och han var mycket noga i sina förhållanden med att betona att den som så önskade skulle ha rätt att lämna äktenskapet när den så önskade. Heidenstam var inte den trognaste och äktenskapen tog ju också slut. På äldre dar blev han dock mer konventionell och blev nästan galen när hans sista kärlek, Kate Bang som trots att de var ihop i ett tjugotal år aldrig blev hans hustru, gjorde ett snedsprång. I kontrast till hans yngre jag känns reaktionen nästan löjlig och jag får lust att säga åt honom att han får skylla sig själv.

Gedin antyder dessutom att Heidenstam och Oscar Levertin, som var nära vänner och skrev ”stridsskriften” Pepitas bröllop ihop, kan ha haft en kärleksaffär. Åtminstone jag har aldrig ens tänkt tanken att relationen mellan dessa män skulle ha varit något annat än vänskaplig. Som grund lägger Gedin bland annat brev mellan de två, och dessa utdrag kan bitvis jämföras med breven som sändes mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan (breven från Lagerlöf till Elkan finns i Du lär mig att bli fri som jag rekommenderar varmt). Dessa brev övertygade mig om kärleken mellan de två kvinnorna, ändå är jag inte lika övertygad i Heidenstam och Levertins fall. Kanske om jag tar mig tid att läsa hela brevväxlingen?

Jag tyckte dessutom mycket om de kapitel som handlar om Heidenstams relation till andra författare. I sin ungdom såg han Strindberg som sin mentor och det var mest kamratskap emellan dem. Men då Heidenstam började inkräkta på Strindbergs område och kallas nationalskald och annat blev det andra ord i skällan. Mycket intressant läsning! Jag älskade dessutom kapitlet om Fröding. Däri får man se lite fulare delar av Heidenstams karaktär när Fröding anklagas för sedlighetsbrott pga dikten ”En morgondröm” och Heidenstam som starkt hejat på en mycket tvekande Fröding att publicera denna dikt inte längre vill stå upp för sin vän.

Det finns mycket annat intressant i boken och man lär sig en hel del om kulturlivet under Heidenstams levnadsår. Jag har inte läst så värst många biografier, men det här är nog den bästa biografi jag läst. Jag tror kanske inte allt som står i den är sant, men allt som står i den är åtminstone intressant.

Dyr

Sitter och funderar på vilka böcker jag ska önska mig i julklapp. Augustpris-vinnare (och -nomineringar för all del!) kan ju vara en hit att kolla igenom. Regi Bergman av Paul Duncan och Bengt Wanselius vann fackbokspriset. Priset på adlibris ligger på 1249 kr. Jag väntar nog till den kommer i pocket.

Dåliga sexskildringar

I Svenskan läste jag en artikel notis (här) om att de sämsta sexskildringarna blivit nominerade. Själv kan jag inte minnas att jag läst en enda sexskildring i mitt liv, men det måste jag ju ha gjort. Har ju några Nora Roberts- och Sidney Sheldon-böcker i bokhyllan. Jo, jag kommer ihåg en. Den innefattade en advokat och en fåtölj. Det är (tyvärr) allt jag kommer ihåg.

Hur är det med er? Kommer ni på någon bra eller dålig sexskildring ni läst? Kanske kan ni rekommendera någon bok om man är sugen på lite snusk?

Tycker ni bättre om sexskildringar på film så har Expressen en minikort notis här. Det ska dock vara de bästa skildringarna, inte sämsta.

Edit: Mer om själva tävlingen går att läsa här. Dags att fylla på läslistan, kanske?

Idag skriver Johanna Ö på bokhora.se (här) också om den här sämsta sexskildring-tävlingen. Hon har dessutom pratat i radio om dåliga sexskildringar.

Möjligen åttonde meningen

Köld, det förstår jag, men fiendeskap?
Ur Per I. Gedins bok Verner von Heidenstam – Ett liv. Citatet är ur ett brev till Heidenstam från Strindberg.

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 56.
3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

Hittade denna på Du är vad du läser.

Mamma, pappa, barn

I bilderböckernas värld verkar ingen homosexualitet finnas alls. Endast två svenska bilderböcker som skildrar familjer med föräldrar av samma kön har publicerats. Trollen på regnbågsbacken av Bodil Sjöström och När Malins mamma gifte sig med Lisa av Anette Lundborg och Mimmi Tollerup-Grkovic. Båda är slutsålda och inga nya tryckningar är planerade. Definitivt slut, hälsar internetbokhandlarna.

I När Malins mamma gifte sig med Lisa – Om regnbågsfamiljen i bilderboken skriver Maj Asplund Carlsson att moralen i böckerna i princip är invändningsfri. De flesta anser idag att människor har rätt att få barn och bilda familj oavsett om båda föräldrarna har samma kön. Men ändå ses innehållet i böckerna som problematiskt av förskollärare och lärarstudenter. Vad ska (hetero)föräldrarna säga om deras barn får läsa den på förskolan?

Anna Stam på Regnbågsfamiljer.se har sammanställt en lista med bilderböcker som inte följer traditionella könsmönster. Listan finns här.